Adiafora

 
Detta är vad som var kvar av Utvärdshuset Strömsborg i Vänersborg den 18 aug. 2007.
Läs mera här
 
 

 
Tankar och Infall

Om parlamentsledamoten Richard Brimsby Sheridan
På 1700-talet blev han i Parlamentet beordrad att ta tillbaka ordet "lögnare" i ett anförande. Man får inte använda tilltalet "lögnare" i parlamentet. Han svarade på följande sätt:
"Herr talman! Jag sade att den Ärade Ledamoten var en lögnare det är sant och jag är ledsen för det. Den ärade Ledamoten må placera kommatecknet där det passar."
 
STENBJÖRN HÖGG I STEN
SURBJÖRN HÖGG STENBJÖRN
INGEN RESTE STENEN
(Erik Lindegren)

——
Varför är en sten rest över en Thorvald som föll som en fura i Miklagård inte lika viktig som en annan sten rest över en annan Thorvald som föll som en fura borta i Novgorod.
(Slas)

—
Vi tränade hårt - men varje gång vi började få fram fungerande grupper skulle vi omorganiseras. Jag lärde mig senare i livet att vi är benägna att möta varje ny situation genom omorganisation och även vilken underbar metod detta är för att skapa illusionen av framsteg, medan den åstadkommer kaos, ineffektivitet och demoralisering.
Detta yttrande har tillskrivits den romerske ståthållaren Gaius Petronius, död 66 e Kr., men har aldrig kunnat verifieras.

——
Ur Bibeln
 
Och för övrigt är utom detta att säga: Min son, låt varna dig!
Ingen ända är på det myckna bokskrivandet, och mycket studerande gör kroppen trött.

Den vises ord äro såsom uddar, och lika indrivna spikar äro deras tänkespråk.
(Pred. 12:11).
.
(Pred.12:12).
Alla vägfarande slå ihop händerna, dig till hån; de vissla och skaka huvudet...
(Klago. 2:15).
 
Vattnet, som tillhör oss, få vi dricka allenast för penningar, vår egen ved måste vi betala.
(Klago. 5:4).
 

——
 
HORATIUS,
romersk skald 65 - 8 f. Kr. Han var född i Venusia som son till en frigiven slav. Han fader, som ville ge honom en god uppfostran, förde honom, när han var tolv år, till Rom och senare till Aten, där han studerade för de mest ansedda vältalighets-lärarna och filosoferna. Efter nederlaget vid Filippi återvände han till Rom, utfattig på grund av konfiskationerna och försörjde sig som bokhållare. Det var vid denna tid som han började dikta.
Han beskyddades av Maeceneas som föreställde honom för Augustus.
Så beskyddad kunde Horatius ägna sig odelat åt sin diktning. Hans diktning präglas av en alltigenom medveten och raffinerad konst. Ett träffande karaktäristik ger Petronius med sitt omdöme curiosa felicitas (utstuderad fyndighet).
 
Beatus ille qui procul negotiis,
ut prisca gens mortalium
paterna rura bobus exercet suis
solutus omni faenore
Hur lycklig den, som fjärran storstadslivets jäkt,
som forna tiders människor,
med egna oxar plöjer fäders ärvda jord,
från lån och räntors plåga fri.
 
O rus, quando ego te aspiciam quandoque licebit
unc veterum libris, nunc somno et ineribus horis
ducere sollicitae iucunda oblivia vitae!
Landsbygd, när får jag se dig igen? När skall det mig unnas att med en god gammal bok eller sömn eller dagdriverier låta allt livets jäkt få sjunka i angenäm glömska
 
(Översättning Gerhard Bentz).
 
Läs mer om Horatius