Räfvens collegium privatissimum

Om Henrik Berhard Palmaer, redaktör och vitterlekare.

Han föddes den 21 augusti 1801 i Hjorteds församling i Östergötland, där fadern var kyrkoherde. Han genomgick gymnasium i Linköping och inskrevs som student i Uppsala 1819. Fil mag 1830. År 1832 blev han adjunkt i kemi vid Karolinska Institutet, men blev avskedad 1835. Anledningen härtill var "hans stora tröghet och maklighet". Efter många anställningar bl.a. vid Aftonbladet startade han 1838 Östgöta-Correspondenten. Denna tidning gjorde epok i landsortspressens historia genom sin kvickhet och cyniska öppenhet. Tidningen blev bl.a. åtalad för blasfemi, men blev friad tack vare Palmaers glänsande försvar. Därefter lämnade han tidningen. På 1840-talet startade han Östgöta-Gazetten. Han var en av våra största satiriker. Palmaer dog 7 juli 1854.
 
Räfvens collegium privatissimum i sedoläran.
(Publicerades i Östgöta-Gazetten 1854).

Sedan räfven aflagt hvarjehanda prof på sin lärdom och förvärfvat sig venia docendi, så författade han ett politiskt moralsystem, hvilket han, liksom professorerna vid Sveriges universiteter, föredrog fyra timmar i veckan för allehanda kreatur. Dessutom gaf han en gång i veckan ett collegium privatissimum, för hvilket han tog dubbel betalning, hvarpå kreaturscorpsen gerna gick in, enär de grundsatser, som han då sökte att göra gällande, voro ganska tydliga och af stor nytta för dem, som ville komma fram i verlden. Beklagligtvis kunna vi ej anföra mer än några få punkter, af hvilka man må döma till de öfriga.
 
1. Som sanningen alltid och allestäds är förhatlig, och störtat mången i olycka, så säg åt denna så kallade dygd för evigt: god natt!
 
2. Låt egennyttan vara grundvalen för alla dina beräkningar och rörelsekraften i alla dina företag.
 
3. Försök att samla penningar på hvad sätt, som helst. En riksdaler är en riksdaler, äfven om den är vunnen med procenteri.
 
4. Vill du stjäla, så stjäl så mycket, att du kan köpa dig fri från straff; ty ännu gäller den gamla observationen, att lagen är ett spindelnät: flugorna fastna deri, men brömsarne surra fritt igenom.
 
5. Beflita dig om att smickra sådana personer, af hvilka, du kan draga fördel. Tveka ej att göra smickret hur groft som helst; ty de mäktige likna hajen, som nappa på allt, till och med på gamla skosulor. Skall du tala på kungens namn- eller födelsedag, bör du prisa hans vishet, äfven om han vore färdig att afföras till dårhuset.
 
6. Dygder, som ej beledsagas af hvad man kallar nytta, äro laster men inga dygder.
 
7. Bry dig ej om äran, sådan som filosoferna beskrifva den. Den sanna äran bestå i höga titlar, guldgaloner på byxorna och små stjernor på bröstet, som säga plingplingeli pling vid minsta rörelse du gör.
 
8. Hvad religionen angår, så anse den för en sinnrik dikt, gjord för att hålla pöbeln i ordning. Skäll så mycket du kan på läsare och pietester. Men ser du en av statskyrkans magnater, t.ex. en biskop, stå på vippen att få en spark der bak, så skrik af alla krafter: bröder, till hjelp! kristendomen är i fara.
 
9. På den gud, som omtalas i bibeln, behöfver du ej tro, ej heller lyda hans bud, enär det icke låter bevisa sig, att han existerar. Kan du ändtligen ej umbära en gud, så tag buken dertill, om hvars existens du kan vara fullkomligt säker.
 
10. Bemöda dig aldrig om att utforska en saks inre väsende. Dylikt tankegrubbel gör, att du blir ansedd för galen. Af sköna konster bör du ej heller värdera någon annan än musiken; ty dess produkter kunna njutas, utan att man behöver tänka det ringaste.
 
11. Otukt får du opåtaldt bedrifva, hur mycket som helst; men understår du dig att att gifta dig under din rang, eller med en flicka, som ej har pengar, får du ej misstycka, att verldens klander faller öfver dig, som en hagelskur.
12. Gör aldrig godt, utan när du är säker på, att det blir omtaldt i tidningarne.
 
13. Skulle du märka, att samvetet börjar gnaga dig, så dämpa det i tid; ty får det väl slå rot i hjertat så uppkommer deraf en tvinsot, som ingen kan fördrifva. Samvetet är en tung börda och hindrar mången att komma långt på vägen till ära, lycka och trefnad.
 
Vi hafva nu sett några af hufvudpunkterna i räfvens sedolära, hvari han undervisade kreaturen, särdeles dem, som kunde rikligt betala hans collegium privatissimum. Han lät anteckna dem af en apa, som var skolmästare för gemene man i skogen. Dock ville han ej låta trycka manuskriptet, på det ej verket skulle blifva för allmänt och falla i vanpris. Emellertid tror man att Hin Onde narrat sig till att få afskrifva detsamma, särdeles som man funnit, att det just är samma satser, som bemälte afgrundsmonark söker att sprida bland menniskors barn.
 
Att läsa:
Eldbränder och gnistor. Humoresker af H.B. Palmaer. Stockholm 1876.