Bokband


Falsben. Bokbindaren viktigaste verktyg — det
förlängda fingret. Det går knappast att binda en
bok med bra resultat utan falsben.  Storlek 13,5 x
3,5. Tillverkat av älgben.
 

 Falsben. Tillverkat av mammutbete.  
 

Några av mina bokband
 

Sven Hof, Den Wästgötska dialekten.
Ny upplaga 1993, överstt från latinet av Sven
Blomgren. Kalvskinnsrygg, osynliga 
pergamentshörn, eget kam-marmorerat
överdragspapper.
 

O. Tenow, Matrikel öfver Karlstads
Stift 1886. Rygg och framkant av buckram,
osynliga hörn, eget marmorerat
överdragspapper. 
 

Sven Nilsson, Dagboksanteckningar
under en resa... 1816. Tryckt 1879.
Rygg av brunt getskinn, osynliga hörn,
eget marmorerat överdragspapper.
 

Snorre Sturlasson. Skalda 1814.
Rygg och framkant av blå buckram.
Eget marmorerat överdragspapper
 

E. Johnsson, Krilon.
Rygg och framkant av röd buckram. Dekorerat 
med skinn och guld och tusch.
 

H.D. Thoreau, Skogsliv vid Walden.
Rygg och frankant av grå buckram. Hörn av rött
skinn. Överdragspapper dekorerat med tusch,
ovan och nedan.
 

E. Mörike, Mozart på resa till Prag. Rygg och framkant av kalvskinn,
överdrag: Indiskt handgjort papper med påklistrad remsa klister-
marmorerat papper. Diagonalt över boken löper en rad guldlöv.
 

 
 
 
 
 


 

Verktyg och material
 

Arbetskniv.
 
 
 

 


 

Eget överdragspapper
 
 

Kam-marmorerat överdragspapper.
 

Kam-marmorerat papper, detalj.
 

Kam-marmorerat överdragspapper, detalj.
 
Mera bilder på överdragspapper kommer ...
 

Häftning av gästbok
 
 
 
Något om bokbinderiteknikens utveckling

 

I princip arbetar idag bokbindaren på samma sätt som han gjorde för snart 2000 år sedan.

Först fanns enläggscodexen. Det ena arket stoppades i det andra och häftades. Några blad i början och slutet av boken klistrades ihop och bildade pärm.

På 300-talet kom flerläggscodexen. Flera ark häftades och förenades. Häftningen skedde med s k kedjestick. Man ersatte de sammanklistrade bladen i början och slutet med pärmar av papp eller papyrus. I Europa använde man även skinn, pergament eller trä till pärmmaterial.

Efter år 1000 kom binden som bestod av pergamentsremsor eller skinnremsor som fästes på pärmen. Binden delades efter bokens tjocklek och häfttråden gick runt och bildade ett dubbelbind.

På 1200-talet började man runda bokblocket.

På 1300-talet började man använda hampsnören som bind. Detta togs dubbelt och påminde om de delade binden i skinn. Man satte även ett skinn-eller hampbind vid huvud och svans. Dessa bind förvandlades senare till kapitäl och blev omspunna med silke. Detta skedde senare då fästbindet tillkommit.

På 1400-talet uppkom fästbindet. Man kunde nu skära boken efter häftningen. Olika sätt att ansätta pärmarna kunde nu göras.

På 1500-talet började man slå fals för att bereda plats för pärmarna. Man började att trycka med guld. Tidigare hade man endast dekorerat med blindpressning mm.

På 1600-talet började man kläda bandet med papper med hörn och rygg av skinn. Detta skedde först i Frankrike.

Vid 1700-talets mitt började man förse bandet med lösrygg - lösryggsband. Tidigare hade man klistrat skinnet direkt på bokryggen. Man började också göra band av papper - pappbandet.

På 1800-talet förflackades bokbindarhantverket och sämre material kom i bruk. Nu uppfanns de första bokbinderimaskinerna. Tidigare hade man endast använt skinn och pergament till pärmöverdrag. I England tillverkades nu ett vävliknande överdragsmaterial som kallades klot - klotbandet.

På 1900-talet kom högre krav på teknik och dekor och framstående gamla mästares arbeten uppmärksammades. Bl a Gruel i Frankrike, Jacob Krause f 1531 i Tyskland, Roger Payne f 1739, William Morris och Cobden Sanderson i England och Paul Kersten 1865-1943 som verkade i Tyskland. Dessa har betytt mycket för det moderna handbokbinderiet. I Sverige märks föregångsmän som Gustaf Hedberg och Bernhard Andersson. Bland nu levande stora mästare kan nämnas Hugo Peller i Schweiz.

W. Ängermark
 
 


 

Konservering av böcker vid Universitetet i Tronheim
 

Länk till Folkhögskolan i Leksand där man utbildar handbokbindare.
Amatörbokbindarna i Vänersborg
Länk till Utställningen om Nanna Grönvalls Bokbinderi i Malmö.
Länk till MOLERIO EDITOR, ett bokförlag i Barcelona
som gör nytryck av medeltida böcker. Bilder från bokbinderiet.
Sällsynta böcker

http://rara.ub.umu.se/bookview/ipac/umubooks.jsp
En inkunabel
Bläddra i Codex Gigas eller Djävulsbibeln som är den största medeltida boken. Den består av 310 pergamentsblad som är 890 mm höga och 490 mm breda. Finns på Kungl. Biblioteket i Stockholm.
 
 

 

Texterna på denna hemsida är skrivna av Wilhelm Ängermark. Det kan saknas bilder, trasiga länkar och finnas defekter. Jag håller på att rätta till detta. Sven Ängermark [2022-02-12]