I "Ortnamnen i Tjörns härad' (Göteborg 1992) kan man på sid 101 under namnet Knarrudden läsa följande :"En prästänka, död omkr. 1870 kallades Knarruda". Med detta förhåller det sig på följande sätt: År 1701 gifte sig Greger Hansson Hammar från gården Kloster i Dragsmarks sn med Anna Catharina Leth (Lätt) på Lilla Askerön, Valla sn. Hon var dotter till Gunnar Andersson Leth och Katarina Bengtsdotter Schiller på Nordgård på Lilla Askerön. De kom från Marstrand och hade köpt gården år 1693 av Truls Carlsson.
Greger Hammar och Anna Catharina Leth hade bl.a. en dotter som hette Christina Gregersdotter Hammar. Hon var född 1715 på gården Kloster i Dragsmark, men var senare bosatt på sin arvejord på Lilla Askerön. Hon gifte sig (i sitt första gifte) 1736 med kofferdikaptenen Påwel Essbjörnsson Wikström född 1704 också från Dragsmark.
Sillen hade saknats mer än ett halvt århundrade när den uppträdde år 1747. Den upptäcktes av en slump då en not drogs efter makrill och noten fylldes med sill i stället. Från 1747 ökades fångsterna men omkring 1800 började sillen avtaga och den försvann totalt år 1807. Sillstimmen visade sig i början av augusti och september, men kom allt senare så att år 1800 ingen sill fanns förrän i januari och 1801 inte förrän i mars eller början av april. Senare kom den dock vid jultid som tidigast, men vanligen i februari, mars eller april för att alldeles upphöra 1807.
På Knarrudden fanns redan på 1880-talet ett sillsalteri och ett trankok. I en beskrivning från 1787 uppges anläggningen på Knarrudden ha en längd av 22 alnar (13,2 m) och bredd av 12 alnar (7,2 m) och "insaltar 450 tunnor. Det är byggt på fasta landet på Knarrudden". Christina Hammar och Påwel Wikström hade bl. a. sonen Jean eller Johan Påwelsson Wikström född 1747 och död 1822. Han nämns även som kofferdikapten. Han övertog sillsalteriet och trankokeriet Knarrudden efter sin svåger Anders Brovall, Uddevalla. Han drev detta tillsammans med Elias Lindqvist och fick tillstånd av Länsstyrelsen 11/10 1793. År 1796 anhöll han om tillstånd att få utöka till 4 kittlar "i ett Tran kokeri uppå Lilla Askerön ägda och den så kallade Knarrudden i Walla Sochn på Tjörn".
Ovan nämnde Johan Påwelsson Wikström var gift 1785 med Britta Maria Lindqvist från Stora Askerön. Hon var dotter till tullinspektören Fadder Lindqvist på tullstationen på Kalven på Stora Askerön. Britta Maria hade en syster Helena Margareta Lindqvist som var gift med kyrkoherde Johan Molin i Dalstorp i Västergötland. De hade bl.a. två döttrar Johanna Molin född 1787 och Hedvig Christina Molin född 1775. Deras fader Johan Molin dog år 1805 då Johanna var 18 år och då Johan Wikström och hans hustru var barnlösa tog de hand om systerdottern Johanna som av folket på Lilla Askerön kallades "mamsell Molin" då hon var ogift och "ståndsperson". Hon bodde sedan hela sitt liv på Knarrudden. Jag har aldrig hört att hon kallades "Knarrûda", som är ett folkligt uttryck. Johannas syster Hedvig Christina blev gift med kapellpredikanten på Klädesholmen Lars Islander född i Ving i Västergötland och död på Klädesholmen 1819.
Den 13 juni 1826 var en annons införd i Bohusläns Weckoblad:
Till salu
"På Knarrudden, belägen på Lilla Askerön, Tjörns härad och Walla socken, är en manbyggnad till salu. Denna byggnad består av tre boningsrum, twenne kök och handkamrar, samt rymli wind, täckt med tegel samt brädfodrad, äfwensom Fähus och andra nödige uthus. Om priset och öfrige willkor kan öfwerenskommas med ägaren, som bor på stället".
År 1833 skrev prästen i husförhörslängden:
Knarrudden
Demoiselle Johanna Molin född 1787 23 oct, 46 år
Fru Hedvig Islander född 1777 21 jan., 56 år
(Här bodde en prästänka, som man kanske kallade "Knarruda")
Pig. Anna Christina Andersdotter född 1815 6 jan, 18 år
(Här bodde sålunda två systrar, döttrar till kyrkoherde Johan Molin i Dalstorp och deras piga.)
Efter mamsell Molins död köpte makarna August Andersson och Anna Kristina Henriksdotter i Ängen på Stora Askerön huset på Knarrudden. Det revs och virket roddes till Ängen där de byggde ett nytt hus. Huset finns fortfarande kvar i Ängen (1996). En dörr är ännu bevarad som kan dateras till början av 1700-talet.
[Bild...]
Huset i Ängen på Stora Askerön sådant det såg ut i slutet av 1890-talet efter flyttning och återuppbyggnad på 1880-talet. Personerna är Anna Kristina Henriksdotter och hennes son Karl.
Om Johan Molin kan berättas att han var född 1746 i Göteborg och son till löjtnanten vid amiralitetet Lars Molin och hans hustru Anna Catarina Bruhn. Molin arbetade först på ett handelskontor i Göteborg och var dessutom medutgivare i den göteborgska tidningen Göteborgs Allehanda. Han hade dessutom lånebibliotek. Studerade vid Uppsala Universitet 1765, i Lund 1768 och prästvigd 1768. Han var lärare i levande språk på Göteborgs Gymnasium 1774. Komminister i Rommele 1776, kyrkoherde i Dalstorp 1784, prost 1790.Fadder Lindqvists efterträdare på Kalven blev jaktlöjtnanten Reimund Gyllich, född 1763 23/4 i Laholm. Han köpte 1814 en gårdslott i Mellangård men flyttade 1832 till Uddevalla. Tullstationen hade då upphört.
[Bild...]
Utsikt mot Askerösund från Ängen, Stora Askerön. Den gamla stenbryggan skymtar i bakgrunden. På andra sidan sundet syns Lilla Askerön. Foto förf.
Gyllichs hustru hette Carolina Fr. Lindqvist född 1775 2/10, död i barnsnöd 10/2 1816, 39 år, (hon uppges vara dotter till Anders Christiansson Lindqvist f 1744, d 1821 77 år gammal och hans hustru Magdalena Lindqvist f 1752 d 1809 57 år). Gyllik gifte sig andra gången 1816 med demoiselle Cajsa Stina Robsham, Kalven, död 1830 i diarre. De bodde då i Mellangård.Gyllick hade 6 döttrar och tre söner. Det var bara två döttrar som nådde vuxen ålder, nämligen Fredrika, som 1832 flyttade till Rommelanda och Magdalena som blev modist i Uddevalla.Här följer två uppteckningar om Johanna Molin, "mamsell Molin," på Knarrudden. Jacob Johansson f. 1892 på Lilla Askerön berättar: De va tjuvar på Knarrudden hos mamsell Molin. De lå fiskare där i en timmerlagål å de (tjuvarna) hade stängt dum inne, de lå i höt. Å så burja de å bryde sej in å mamsell sköt, å kulera gick igenom väggen. Ho hade skydanegevär själv. Å ho hade sagt atte ho hade kunnat skött en, men ho ville inte gör't. Men så gick ho upp i andre våninga å gjorde upp mä dum å ga dum tre silversker. De fick de å så ga de sej iväj. Men natta etter då va de ud på Sötangen, udantepå Bastekull'n, där bröd de sej in hos två gamla å tog ifrå dum så möt de ägde. De va natta etter. Å ätter de så geck de vakt där nere. Farfarn lå där e natt å Andreas i Nägggål e natt å Jacob e natt å Jonas i Kalvinga lå där e natt, te å burje mä för de ble ju uppskrämda va klart. Å de va kunstit mä mamsell Molin ho hade mange värdesager, ho hade brurkrona, å så hade ho kopparkälar å ho hade silver å e silverkedja te brura. Om de va nôn som skulle gifte sej så feck hu väre mä å pryde brura mä silverkedja å brurkrona. (Om denna händelse se vidare Rune Agård, Lilla Askerön förr och nu, sid. 142, 1977.
Karl Johannesson på Stora Askerön f. 1890 berättar:
Garpetösera (Maria och Augusta på Stora Askerön) hade en spegel, rätt så hög. Augusta va sömmerska så ho använde den när ho skulle prova kläder. Den va kommen ifrå Knarrudden, ho hade kôpt den på auktion efter mamsell Mohlin. Men han som köpte deras hus här han nöb'en
Upptecknat av Wilhelm Ängermark