Om orden 'andöva' och 'lûrja' och beskrivning på 'e stackega'
Ordet andöva hörde jag i min barndom då och då användas av äldre personer. Det var på Stora Askerön i Norums socken i Bohuslän. En gammal man (han var född 1864) sa: "Du får andöva mä årera e kran så ja kan dra rûssa". (Du får andöva med årorna lite så jag kan dra ryssjan). Han använde ordet med samma betydelse som det har i norska, färiska och isländska språken - att hålla båten mot vind och ström så att den inte rör sig - utan att veta att han var en språklig fornlämning på svensk mark (vilket i och för sig inte är alls konstigt).
På färiska: andøva, hålla båten stilla på vattnet (vid fiske) genom att ro mot vinden.
På gammalnorsk: andøve, ro mot vinden så båten ligg still.
Isländska: andæfa, ro mot vind och ström. '
Numera är ju Bohusläns skärgård uppfylld av lustfarare och då tycker jag att detta mycket praktiska ord skulle kunna komma till användning ganska ofta.
Viktor Svärd f. 1864, som bodde på Kalven på Stora Askerön. Här står han på trappan utanför sitt torp. Det var han som använde ordet "andöva". Foto: W. Ängermark 1949.
Om ordet lurja "lûrja".
En askerölurja byggd av Karl Mattsson på Stora Askerön.
Finns nu på Bohusläns museum. Foto: W. Ängermark
"Lurja" (lûrja) är namnet på en vanlig roddbåt, som också kallas "eka" (ega). Det är en vanlig roddbåt som kan ros av en eller två personer. Den har i stället för stäv en platt för och är försedd med platt akter (raga) med vrickehål, eller som en båtbyggare på Orust sa: "E ega har raga både fram å bag". På kusten runt Stora och Lilla Askerön och angränsande vatten använde invånarna, de bofasta, aldrig ordet "eka eller ega" om denna båttyp. Detta ord ansågs förnämt och användes endast av "badgäster". Om man frågar befolkningen i Svanesund så är det känt, men kommer man längre norrut visar det sig att ordet "lurja" ersätts så småningom av "ega". Hembygdsforskaren Herbert Christensson i Brandseröd i Ljungs sn berättade att "de gamle kalla ega så". Söderut förekommer ordet kanske i norra delen av Hakefjorden och västerut i norra delen av Stigfjorden. Erik Johansson på Råssön (född 1908) använde ordet men sade att det var vanligare förr.
Detta är ytterligare ett viktigt ord att "slå ett slag" för.
Min bror Gunnar seglar med "e lida wid lûrja mä vreckehôl" i sundet mellan Stora och Lilla Askerön. Han har satt ett stagesejel". Till vänster ses Lilla Askerön och till höger Stora Askerön och längst bort i fjärran skymtar Orust.
Beskrivning på "e stackega."
Karl Johannesson född i Berg i Ödsmål sn 1890, men bosatt på Stora Askerön, beskev en "stackega" sålunda:
"De va en plankebôtten, å så tog de e hemskeli rod å hogg ud liksom e skåhl så bhle de en för, å så tog de en timmerstock i skogen å den khlöv de mitt itu å satte te sider där, å s'en ovanpå de så sätte de e bräda å sedan byggde de ud va de kalla rosider, två vingar som de hade tôlleklampane på, ud på än, för ega va för smal å ro. å årera gjorde de så langa å grova så de va tvångna å ha tôllane så langt ude för de skulle orka mä't. Aktern va bare e vanli raga som på en pråm. Den rûnne sida på stacken sätte de ud, de bhle som avvisare. Dûm va slut när ja kom hid. I slutet på 1800-tahlet börja de å bygga eger - lûrjer. 'Lörjer', sa Bastekôll'n. 'Lûrja' ved ja inte va de har kommit ifrå".
Wilhelm Ängermark.